hultsfred 08. av någon konstig anledning (då jag vid det tillfället inte ens hört en låt av bandet) stod jag längst framme vid scenen i väntan på rage against the machine och var redan innan konserten började på väg att bli ihjälmosad av dubbelt så stora galna rage-fans. jag tog mitt förnuft till fånga och försökte ta mig ut ur folkmassan (som i princip var hela hultsfred förutom de riktiga vi-lämnar-aldrig-vårt-camp-folket) vilket var lättare sagt än gjort. det tog en bra lång tid och frasen "ursäkta mig" har nog aldrig använts så mycket under så pass begränsad tid förr. hittade två trevliga tjejer sittandes långt bak på marken som jag socialiserade mig med ett tag för att åtminstånde få höra en eller två låtar av detta publikdragande band. för att vara ärlig var de faktiskt ett otroligt bra liveband, och nog det enda bandet där som verkligen kunde få med sig hela publiken, även de som var längst bort från scenen. tillslut orkade jag inte vara kvar där utan vinglade upplevelsesökande iväg (jag var i denna stund så pass jätteonykter man vanligtvis är på en festival) för att leta efter andra trevliga människor att socialisera mig med.

på väg till campingen träsket efter att ha använt en av funktionärsgenvägarna som jag så ofta utnyttjade (men såklart använde jag idiotiskt nog inte mitt backstageprivilegium en endaste gång) såg jag en väldigt lockhårig man gåendes framför mig utan skor på fötterna. jag fnissade till, inledde en konversation med en mening som typ "hehehe vad har du gjort av dina skor?" och plötsligt var vi på väg till öltältet. jag som med enkelhet kunnat komma in där utan legg (såsom första gången då jag endast ville "utforska det spännande inhägnade området med bänkar" utan att veta vad det var till för) ett antal gånger blev såklart stoppad nu. jag skulle lätt kunnat prata mig in om jag varit snäppet nyktrare, men i sann festivalanda skakade vi på axlarna och gick mot hans tält istället. på väg dit berättade han att han hade flickvän, och av någon konstig anledning (kanske förmodligen var det ett sätt att i all min onykterhet och omdömeslöshet visa att jag då absolut inte var intresserad av någonting annat än trevligt sällskap) sa jag att jag minsann hade en kille jag med. i alla fall, han hämtade varsin öl i sitt tält och vi gick för att slå oss ner i första bästa camp.

väl där fann jag en chipspåse med mycket goda chips och min nyfunna vän hittade sig ett par skor. vi hade mycket trevligt och började prata om en massa olika saker som jag inte kommer ihåg i detalj då mitt minne från den natten blev allt suddigare ju mer öl jag fick i mig. att jag börjar hälla i mig öl är aldrig ett så värst bra tecken, då det påvisar att jag hunnit bli så pass full att jag inte känner smaken av denna annars vidriga dryck. av vad jag kommer ihåg pratade vi om hans yrke som konstnär, hans tid boende i camden (där han absolut tyckte jag skulle bosätta mig, och gav mig ett antal adresser och platser som såklart inte fastnade i mitt minne för en sekund), om en gemensam bekant som han visst bodde nära under hans tid som studerande här nere i södra sverige, spekulationer om det fanns någon skoaffär i hultsfred eller ej, om oscar wildes briljanthet som författare och ett antal upprepande från hans sida om att vi dagen efter skulle gå till systemet.

om jag skulle varit mer nykter hade jag fått mig en liten tankeställare där. kanske trodde han möjligtvis att jag var äldre än jag var, och kanske möjligtvis förmodade jag att han var yngre än han var? det var trotts allt väldigt mörkt och jag kunde inte fästa min blick på någonting utan att det konstant snurrade. i alla fall, denne man började ge mig mer och mer komplimanger och helt plötsligt hade han visst inte ett förhållande längre, då hans tjej var på ett antal veckor långt cyklande till typ belgien och de bestämt sig för att under tiden ha ett öppet förhållande. han anförtrodde mig även att den enda anledningen han blivit tillsammans med henne var på grund av hennes insiativtagande till en cykelroadtrip. någonstans här efter började han även invita mig till att spendera natten i hans tält. tillslut var jag tvungen att bege mig iväg till bajamajorna. innan jag gick fick jag lova att skynda mig tillbaka till samma ställe där han skulle sitta kvar och vänta. jag hittade faktiskt dit (fråga mig inte hur, måste varit av en slump med mitt lokalsinne) men tillbaka blev lite svårare. hamnade först i ett annat camp innan jag lyckades ta mig tillbaka till stället där jag och min nyfunne vän tidigare satt jag pratade.

har ingen aning hur lång tid jag varit borta, men när jag kom tillbaka var han inte kvar. efter att utan resultat ha frågat de andra i campet vart han tagit vägen började jag umgås med dem istället, utan att slänga en till tanke åt var min konstnärssjäliga vän tagit vägen. om jag varit nyktrare skulle jag kommit på att han förmodligen gått till sitt tält som var några meter bort, men det tänkte jag inte på då utan lämnade platsen. efter att min vän jag åkt till hultsfred med ringt ett antal gånger begav jag mig till henne och upplevde ett antal till bravader innan vi påbörjade vår tjugio minuter långa gångfärd hem till vårt exklusiva radhusboende runt klockan fyra på morgonen. dagen efter kom jag på att jag kanske borde lämna tillbaka min skolöse väns kofta och smsade honom (hade visst fått hans nummer inlagt på min mobil). fick tillbaka ett mycket gulligt sms där det visade sig att han av någon konstig anledning redan lämnat festivalen. jag förstår fortfarande verkligen ingenting av denne mystiska människa, men antar nu i efterhand att han var mellan sju och elva år äldre än mig. och vad hade han egentligen gjort med sina skor kanske ni undrar? jo, han hade helt enkelt tappat bort dem under ragekonserten.


en peter


en pelle


en håkiz