skrev nyss ett långt och djupgående inlägg om mitt mycket speciella hår, men valde att bespara er den kanske inte så intressanta läsupplevelsen. snart ska jag äta fish and chips för första gången i mitt liv. låter lite exotiskt sådär, mycket bättre än fiskpinnar och pommes. lyssnar igenom mina nynerladdade fleet foxesskivor. de är mycket bra, tack håkiz. även denna låten är otroligt fin, blir lite deperimerad av att den inte går att ladda ner. tack bästaste-skribent erik bredhe. får lite ont i hjärtat av att denne man inte accepterat mig som vän på myspace än, får nog ta och ge upp mitt hopp om denne virtuella vänskap snart. jag vet då inte vad som har tagit åt mig på senaste tiden, lyssnar bara på relativt lugn och avskalad musik för tillfället. inte längre någon glad indierock med extrem brittisk accent eller electropop à la cut copy här inte.

annars så är jag nog världens största tönt. inte bara att jag använder det töntigaste ordet ever (tönt), utan jag blir ofrivilligt oroväckande emotionell när jag ser på film. nog att det är helt okej att fälla en tår då rose låter jack sjunka ner i det mörka vattnet i titanic, lite halvt okej att gråta när den gamla manusförfattaren i the holiday tar stegen upp för trappan mot scenen och äntligen får motaga sitt pris, men att få rysningar och tårar i ögonen på grund av att "musiken är så fin och gripande" då helikoptern med den halvt galna miljonären och paleontologerna flyger in över jurassic parkön och filmens theme song spelas för fullt är inte lika okej. eureka! nyss kom min käre moder hem med en volumaster. överdriver inte när jag säger att jag suktat efter denna fantastiska uppfinning i drygt ett år. nu ska jag ta och kolla 24 hour party people, bye.