just nu sitter jag skräddare i sängen med en oroväckande framåtlutad med-risk-för-framtida-puckelryggställning och skrattar högt för mig själv. anledningen till detta stavas cv, eller möjligvis curriculum vitae för de som är lite fina i kanten. mitt egenkomponerade cv är något av det mest skrattretande jag någonsin läst, det bara dryper smör om de överfjäskiga meningsbyggnaderna jag lyckats knåpa ihop. åtminstonde 50 % av det jag skrivit är antingen totalt påhittat eller innehåller bara delvis glimtar av sanning. med meningar som "att arbeta varierat, möta nya utmaningar och lösa problem är någonting jag finner mycket givande" och  "jag söker ständingt efter nya möjligheter och upplevelser som får mig att utvecklas som person" kan förmodligen ingen vettig person inte ana en os av smörande.

jag är ytterst nöjd med mitt cv, skrivandet av det har varit det absolut roligaste på länge. men min stora fundering är om någon arbetsgivare verkligen går på mina fjäskerier. antingen så 1. suckar de, skakar genomskådande på huvudet och slänger mitt cv i papperskorgen 2. visar upp det för ett antal personer som tillsammans hånar och skrattar gott åt mitt tafatta försök verka vara the-prefect-employee 3. tycker de jag verkar vara en toppenperson och kallar in mig på anställningsintervju direkt. jag funderar lite på att lägga in mitt cv här på bloggen med tillhörande kommenterar på vad som stämmer korrekt och vad som är fullkomligt felaktigt, men behöver nog en hel del övertalan innan dess.