det värsta av värsta har hänt. jag har ägnat hela dagen åt att inte försöka tänka på det. alltså jag börjar gråta. när jag låg i min säng igårnatt vid typ tre, helt nedsläckt i rummet och lite halvt yr sådär fick jag för mig att stänga min metalskåpsdörr. jag fick lite motstånd och det knastrade lite, men tänkte under stängningens gång inte så mycket på det. förän jag senare tänder lampan och får se min högt älskade bärbara dator stående uppfälld på golvet under skåpet med en stor fucking feterepa som sträcker sig över halva skärmen. min panik var total, fast skulle nog vara värre om det varit en annan tid på dygnet och jag skulle varit lite mindre halvsovande.

jag har förstört min dator. försöker intala mig att det inte är så farligt, repan syns då inte så mycket. den sträcker sig bara över halva skärmen, inte hela. människor dör av svält varje dag. jag undrar bara hur levande jag kommer vara efter att mamma får se min skärm. vet inte riktigt vad jag ska ta mig till just nu. det borde ju kunna fixas, typ slipas ner med något jättefint sandpapper. nej, nu tänker vi positivt och andas! detta fixar sig jättebra. tiotusen kronor är väl ingenting. nej, nu ska jag forsätta mitt bokmaratonläsning. har läst hela dagen, och kommit halva boken. otroligt smart josse, utläst på måndag var det ja! jag hatar att vara så känslomässig, skulle valt en mindre berörande bok känner jag. glömde för en kort sekund bort min repade datorskärm, men är lite svårt när den sitter så centralt framför mig. men det är då ingen fara, andas.