-

dramatik på hög nivå

hallå! igår var det kalabalik i familjen nilssons hus. mamma störtade in i mitt rum klockan tre på natten och väckte mig med orden "klockan är tre och johanna har inte kommit hem än". johanna, min idiotiska syster, borde kommit hem från popcorn vid ungefär 11. så ni kan ju försöka förstå hur sjukt orolig jag blev. ojdå, nu råkade jag visst göra någonting som gör texten kursiv. men i alla fall, jag var i upplöselsetillstånd, trodde seriöst hon blivit nerslagen/mördad/bortrövad eller vad som helst. fast jag var nog för chockad för att verkligen inse och förstå det faktiska allvaret i situationen. efter typ driljoner ringningar till hennes mobil utan svar gav sig mamma snabbt iväg till knutpunkten för att leta efter henne där. för att göra denna historia lite kortare slutade det med att jag tillslut fick tag i cepeungen som åkt hem till en kompis efteråt och "skickat ett sms till mamma och berättat", som mamma då inte fått. när jag efter att ha ringt henne x antal gånger tillslut hörde hennes röst i telefonluren släppte allt och jag började storgråta och skrika åt henne hur sjukt orolig jag varit. att förklara hur jag kände mig under den tid då hon var borta går inte att förklara med ord, men det var iaf mycket hemskt. om du läster detta idiotbarn så sluta sno mina saker och gör aldrig om någonting liknande, för du fattar inte hur det kändes!

2008-03-20 @ 17:37:20 dear diary Permalink

Kommentarer

Postat av: xtinaa

det är det läskigaste som finns, av allt på denna jord, när man tror att ens syster har försvunnit. fyfan, när vi var på cph's flygplats bråkade jag och kati påväg till bilen, och jag sa typ att hon var barnslig eller något. hon skjöt vagnen och gick bakom mig, och plötsligt var hon borta. jag hade kommit till bilen, men hon hade inte följt efter, så stod jag där och väntade på henne, en minut gick, två, tre minuter... så gick jag tillbaka, och där stod vagnen full med bagage och kati var ingenstans. sen kom mamma som betalat biljetten eller någonting och vi skrek och ropade och jag var så jävla rädd, fyfanihelvete. hon kom inte på flera minuter, jag trodde hon blivit kidnappad! men hon hade blivit sur, så hon hade bara stuckit iväg, bara lämnat vagnen och allt! fyfan, har ALDRIG varit så rädd och arg, jag bara skrek och grät och skrek och FYFAN.

2008-03-20 @ 21:44:44

Trackback