här följer ett av mina bästa festivalminnen. historien börjar klockan förmiddag, festivalen arvikas andra dag. en yr och nyvaken josse försöker förgäves få upp vårt alltid lika krånglande kombinationslås (10 kronor på rusta, värsta kapet) till förvaringstältet. eftersom jag förlorat en massa hjärnceller dagen innan ger jag inte upp skiten utan försöker utan framgång i en halvtimme, tills jag hörde ett rop från mina campgrannar. de fixade upp låset på någon sekund och bjöd mig sedan på morgongrogg. härmed var världens mest fördeliga vänskap med campgrannarna # 1 bildad! dessa människor var inga oruttinerade festivalare precis. jag tror inte det går att beskriva dem på ett fulländat sätt, de bör verkligen upplevas in real life. det är svårt att säga exakt hur många de var, eftersom det alltid var fullt med folk under deras partytält, runt tio stycken campingstolar hade de i alla fall. den yngsta i sällskapet var runt 25 och den älsta (och bästa) var 35. de hade världens häftigaste festivalhögtalarsystem som var på högsta volym 24/7. detta var mycket praktiskt då man fick en massa plats eftersom det skrämde iväg hur många opeppade campgrannar som helst. anledningen till att musiken var på hela tiden var att flesta i campet nämnligen inte sov alls under hela festivalen. en riktig bragd må jag säga! inte såg de några band heller, tror det var en av dem som orkade ta sig till festivalområdet för att se slayer.

i alla fall, här kommer anledningen till varför de var bäst. jag vet inte varför, men på något konstigt vis avgudade dessa människor mig. de bjöd mig på morgongrogg, hällde i mig en massa vodka och redbull, var ett förträffligt sällskap när mina vänner sprang och såg artister dagarna i ända och det bästa av allt, jag fick mat varje dag. deras camp var big love, alltid fullt med trevligt folk, allsång och gitarrspelande. vi hade världens bästa deal, vilken gick ut på att jag gick och köpte mat till dem (femtio meter) och fick genom detta mat till mig själv också. hejdå nudlar med tomatsås och hej belgiska våfflor varje dag! det bästa slutar inte här, nej. förutom detta fick jag även femhundra spänn bara sådär. de var verkligen mina räddare i nöden, då jag såklart glömde att ta med mig mitt bankomatkort till arvika och endast hade en tjugiolapp med mig som gick till att ta mig till festivalen från tågstationen. förutom deras sällskap och materalistiska generositet blev jag även överöst av komplimanger såsom "jag älskar dig" och "du är allt jag behöver i mitt liv, följ med mig till stockholm". har konstigt nog inga bilder på dem, förutom denna på deras camp efter att de stuckit. såklart lämnade de kvar i princip allt, inklusive ett antal madrasser, campingstolar, dricka och partytält (som de efter ett antal dispyter med festivalvärdarna mutade sig till att få ha uppe).